Med gröna ögon i San Carlos

Saker jag vandrade förbi under en gnistrande grön helg med Joyce från Belgien och hennes värdfamilj i Costa Rica…

Bilfärden för att komma till San Carlos suger musten ur obekvämt inklämda ben i baksätet. Semesterhuset som ägs av Fernandos (Joyce värdpappa) släkting, har två våningar och ett stort antal sovplatser.

På uteplatsen möts vi av en pilgiftsgroda som sitter och poserar…

Vi vaknar med regn i öronen. Efter Gallo Pinto och stekt ägg åker vi till Jardin Zoologico la Marina, som är en halvt naturlig halvt konstlad djurpark. Där kliar vi apor på ryggen, hejar av papegojor i granna färger, ryggar för ormar och luktar på bergsgrisar. Fernando riskerar handen då han krafsar jaguaren Nosara bakom örat genom gallret på hennes, till ytan patetiskt lilla, bur.

I San Carlos finns gott om vulkaniskt uppvärmda termalbad och dessa blir nästa anhalt. Med paraplyet i högsta hugg stegar vi in i djupa regnskogen för att tvaga våra kroppar i det mineralrika vattnet.

Att sitta i 39-gradigt vatten är en underbar känsla då man befinner sig tre meter från en regnskogsfors omsluten av mörkgrön skog med alla dess ljud och dofter.

Söndag morgon vandrar vi i lera för att hitta oss ned till kanten av en vulkankraters ro och tystnad. Stövlarna jag lånat är bergiskt storlek 42, och två kilometer skulle varit långt utan pratglatt sällskap. Två tukaner sätter sig i ett träd och vi hinner betrakta deras färgglada näbbar noga innan det är dags att ta farväl av San Carlos.

San Carlos ingav mig känslan av att vara Costa Ricas hjärta. Landets blod är tvivelsutan grönt, och regntunga skyar hjälper till att förstärka vegetationens trolska nyanser. Det är en sagolik bilresa hem längs kurviga bergsvägar; låt oss kalla dem Costa Ricas trassliga vener.

Ljusets våglängder värker på min näthinna, och jag fruktar att de ska kristallisera sig i mina ögon och fastna där. För i ärlighetens namn – skulle du kunna förtälja mig sanningen om mina ögons färg där jag flyter genom Costa Ricas ådror?

Tag mig på allvar och skratta inte när jag säger att: Snälla, snälla vi måste sluta våldta vår fagra Moder Jord!