Skrivet av: Andrea | 17 maj 2010

Det är dags igen

Allteftersom våren sakta breder ut sig i takt med björkens gyllene lövregn börjar det spritta i min kropp. Jag pressar mig själv för att inte hänge mig helt till mitt kall. Att stanna kvar i Fru Dygds skugga lite till.

Skrivbordet är fullt så jag får nätt och jämt plats. Där finns bland annat: whiteboardpennor i tre färger, 55 färdigrättade uppsatser författade av gladlynta åttondeklassare, en tjuga, två ljudböcker från biblioteket, ett hålslag, ett brev från farmor, ett tomt kamerafodral, en vattenflaska, ett par solglasögon, en väckarklocka, papper från en förberedandekurs i matematik, ännu fler papper och en liten tom fläck där kaffekoppen måste kunna få plats.

Jag bor i ett halvt rum. Där vilar en skatt. Den ligger ihopsnörad med mitt vinröda pass, och är ganska tunn och sladdrig. Den finns inte under sängen – där är det tomt så när som på monster. Nej, var den ligger är det bara jag som vet.

Innan mina ivriga händer får tumma skatten tills den blir sliten och lite trasig väntar en månad blott av arbetsbörda och förpliktelse.


Jag är vid liv och känner ända in i märg och ben.

Att det är dags igen.

Att ge sig av.


Annonser

Responses

  1. Alla borde vi åka mera tåg ut på äventyr!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: